Kultippen

Söder om Hasle bryter Kultippen tydligt av mot det gröna kustlandskapet. Här öppnar sig skogen mot en torr och nästan ökenlik terräng med ljusgrå sluttningar, rostfärgade ytor och djupa fåror som regnvattnet har skurit genom de lösa jordlagren. Växtligheten är sparsam och det öppna landskapet sträcker sig hela vägen ut mot Östersjön. Det kan likna ett ovanligt naturfenomen, men Kultippen har skapats av Bornholms industrihistoria.

Under kolbrytningen vid Hasle på 1940-talet sorterades kolet bort från stora mängder sand, grus, lera, koldamm och annat restmaterial. Materialet lastades i tippvagnar, kördes ut till kusten och tippades över kanten. Lager efter lager växte den konstgjorda udden fram, och namnet Kultippen syftar på just detta sätt att deponera materialet. En uppställning med tippvagnar på platsen påminner i dag om det transportsätt som användes under arbetet.

Det säregna utseendet beror inte bara på de stora mängderna uppgrävt material. Avlagringarna innehåller bland annat mineralet pyrit, även känt som svavelkis eller kattguld. När pyrit utsätts för luftens syre och regnvatten oxiderar mineralet, och syra samt järnföreningar kan bildas. Det bidrar till en mycket sur miljö där endast få växter kan få fäste. Järnföreningarna är samtidigt med och skapar de roströda, gulaktiga och brunaktiga nyanser som syns på flera håll i terrängen.

Regnvatten har med tiden skurit fåror och raviner genom de lösa avlagringarna, och landskapet fortsätter att förändras genom erosion. Kultippen är därför inte bara ett avslutat industriminne, utan en plats där människoskapade jordlager långsamt formas vidare av naturens egna processer.

Kontrasten är en stor del av upplevelsen. På ena sidan ligger den gröna växtligheten i Hasle Lystskov, på den andra det öppna havet, och mellan dem breder den nästan vegetationslösa terrängen ut sig. Från de ojämna höjderna är det utsikt över Östersjön, och mot kvällen ligger platsen öppen mot solnedgången i väster.

Kultippen är både ett tydligt spår efter Bornholms kolindustri och en plats där industriella avlagringar, kemisk vittring och erosion kan upplevas direkt i landskapet. Här har tidigare tiders restmaterial blivit ett av Bornholms mest säregna människoskapade naturfenomen.