Kultippen

Bränslebristen under andra världskriget väcker ett förnyat intresse för kollagren vid Hasle, och lokala arbetslösa börjar gräva efter kol nära stranden.

Staten genomför provborrningar söder om Hasle för att kartlägga kollagren och bedöma möjligheterna till en mer omfattande brytning.

Det beslutas att jordmassor från kolbrottet ska transporteras till stranden och tippas längs kusten. Därmed läggs grunden till Kultippen.

Från 1943 fram till dess att den öppna kolbrytningen avslutas 1947 transporterar tippvagnståg sand, lera, kolrester och andra jordmassor från kolbrottet ut till kusten. Lager för lager växer den konstgjorda udden fram.

I juni 1947 upphör brytningen i det öppna kolbrottet söder om Hasle. Därmed avslutas den omfattande transporten av jordmassor till kusten, och Kultippen har fått sin grundläggande form.